Jag antar att många tyckte att min lilla trädgård i Västerhaninge var rörig. Nästan alla trodde också att det var ett fasligt sjå att sköta den. Det var det inte. En uppvuxen trädgård med perenner, buskar och träd kräver mindre skötsel än en gräsmatta.
När vi var till Stockholm här om helgen för att hälsa på Pappa och Mommi, åkte vi förbi vår gamla lägenhet och lilla trädgården. Där var rent. Helt rent. Det fann inte en enda växt kvar. Allt bortgrävt och nedhugget, till och med klätterhortensian och enarna nere i hörnet. Kvar var lite plattplatt gräsmatta. Det stod inte ens en blompotta på altanen. Däremot någon modern möbel i svart och stål, eller nått. Vi hade en trähammock med mjuka kuddar.
Detta var en gång min trädgård:
Framsidan tidigt på sommaren då de engelsk vallmo dominerade
Här är den tillsammans med nyutsprungna blad av gul sockblomma
Framsidan längre fram på sommaren. Där blommar fetknopp, prickklocka, rosorna Ghislaine de Féligonde, Alchymist och Abraham Darby, liten fingerborgsblomma, vanlig aprikos fingerborgsblomma, mattram med gulgröna blad, gul nunneört mm. Innanför framsidesrabatten låg en liten skuggig uteplats där det var skönt och sitta när det var hett. Den ramades in av klätterhortensian och bergbambun, som när vi flyttade var manshög. Klätterhortensian doftade underbart när den blommade och humlorna surrade där. Bambun rasslade mjukt i vinden och bjöd på grönt om vintern

Dagliljan ’Bonanza’ tillsammans med en gul lilja och rosen Ghislaine de Féligonde

Bronsrodgersia med bambun bakom och hasselört vid fötterna

Några olika hostor, vit hässleklocka och så bambun bakom

Baksidan mot grannen och den lilla stigen mellan våra tomter


På våren blommade guldazalean och det doftade helt underbart

Då blommade också krokus…

och ormöga…

och violtulpaner och förgätmigej…

och på försommaren blommade saxifragan

Guldazalean på sommaren, mot enarna

Ett variegerat gräs som jag fått av min mamma och som jag tycker mycket om

En av luktpionerna

Praktbetonika, pionen och bellis
Favoritrosen Celestial med åkervädd och gul nunneört – som egentligen inte alls skulle stå där - vid fötterna
På sensommaren blommade buddlejorna och de var fulla av fjärilar
På hösten såg guldazalean ut så här
Skenkamelian (Stewartia rostrata) i höstsolen mot verandan
Skenkamelian och den lilla katsuran (Cercidiphyllum japonicum)

Framsidan på vintern, klätterhortensian snötyngd mot väggen och bambuns gröna blad

och baksidan

Detta får bli mitt avsked, till en liten, liten trädgård, som en gång fanns.
Men så fint det var, och vad grävsugen jag är!!!
SvaraRaderaDet är så sorgligt att se en härlig trädgård förintas. Man blir smärtsamt medveten om hur förgängligt allt är. Jag ser det varje gång jag passerar radhuset där jag växte upp (fast jag undviker oftast de vägarna). Min mammas odlarmödor finns knappt ett spår kvar av idag.
SvaraRadera/Tine
Vad sorgligt när allt arbete man lagt ner utplånas.
SvaraRadera