13 augusti 2009

Ode till en trädgård som en gång fanns

Smaken är bekant som baken.

Jag antar att många tyckte att min lilla trädgård i Västerhaninge var rörig. Nästan alla trodde också att det var ett fasligt sjå att sköta den. Det var det inte. En uppvuxen trädgård med perenner, buskar och träd kräver mindre skötsel än en gräsmatta.

När vi var till Stockholm här om helgen för att hälsa på Pappa och Mommi, åkte vi förbi vår gamla lägenhet och lilla trädgården. Där var rent. Helt rent. Det fann inte en enda växt kvar. Allt bortgrävt och nedhugget, till och med klätterhortensian och enarna nere i hörnet. Kvar var lite plattplatt gräsmatta. Det stod inte ens en blompotta på altanen. Däremot någon modern möbel i svart och stål, eller nått. Vi hade en trähammock med mjuka kuddar.

Detta var en gång min trädgård:

Framsidan tidigt på sommaren då de engelsk vallmo dominerade




Här är den tillsammans med nyutsprungna blad av gul sockblomma


Framsidan längre fram på sommaren. Där blommar fetknopp, prickklocka, rosorna Ghislaine de Féligonde, Alchymist och Abraham Darby, liten fingerborgsblomma, vanlig aprikos fingerborgsblomma, mattram med gulgröna blad, gul nunneört mm. Innanför framsidesrabatten låg en liten skuggig uteplats där det var skönt och sitta när det var hett. Den ramades in av klätterhortensian och bergbambun, som när vi flyttade var manshög. Klätterhortensian doftade underbart när den blommade och humlorna surrade där. Bambun rasslade mjukt i vinden och bjöd på grönt om vintern



Dagliljan ’Bonanza’ tillsammans med en gul lilja och rosen Ghislaine de Féligonde


Bronsrodgersia med bambun bakom och hasselört vid fötterna


Några olika hostor, vit hässleklocka och så bambun bakom



Baksidan mot grannen och den lilla stigen mellan våra tomter




På våren blommade guldazalean och det doftade helt underbart


Då blommade också krokus…


och ormöga…



och violtulpaner och förgätmigej…



och på försommaren blommade saxifragan


Guldazalean på sommaren, mot enarna


Ett variegerat gräs som jag fått av min mamma och som jag tycker mycket om


En av luktpionerna



Praktbetonika, pionen och bellis


Favoritrosen Celestial med åkervädd och gul nunneört – som egentligen inte alls skulle stå där - vid fötterna


På sensommaren blommade buddlejorna och de var fulla av fjärilar



På hösten såg guldazalean ut så här


Skenkamelian (Stewartia rostrata) i höstsolen mot verandan


Skenkamelian och den lilla katsuran (Cercidiphyllum japonicum)



Framsidan på vintern, klätterhortensian snötyngd mot väggen och bambuns gröna blad


och baksidan




Detta får bli mitt avsked, till en liten, liten trädgård, som en gång fanns.

3 kommentarer:

  1. Men så fint det var, och vad grävsugen jag är!!!

    SvaraRadera
  2. Det är så sorgligt att se en härlig trädgård förintas. Man blir smärtsamt medveten om hur förgängligt allt är. Jag ser det varje gång jag passerar radhuset där jag växte upp (fast jag undviker oftast de vägarna). Min mammas odlarmödor finns knappt ett spår kvar av idag.

    /Tine

    SvaraRadera
  3. Vad sorgligt när allt arbete man lagt ner utplånas.

    SvaraRadera