Inomhus

Det är mörkt när jag åker hemifrån och mörkt när jag åker hem. Att jobba i trädgården finns det varken tid, ork eller ljus till. Jag försöker göra lite i taget här inne istället. Jag har svårt att begränsa mig. Antingen gör jag ingenting, eller så jobbar jag tills jag stupar. Men jag övar mig på det där med "lagom".

Jag har slängt två krukväxter som jag bara inte orkar försöka få hyfs på - en Streptocarpella och en sensitiva. Mina Achimenes (5-öringar) har jag låtit vissna ner, och två av dem var nu så torra att jag skördade rhizomerna och slängde resten. På deras plats i tvättstugufönstret (slaskfönstret) ställde jag istället mina två Kohlerior (narrhuvuor). Tänk att jag bara har två Kohlerior! Förunderligt. En gång i tiden hade jag otaliga, och så mycket rhizomer att jag sålde på mässor och utställningar. Nå väl, de är ställda för att vissna ner så att jag kan skörda lite rhizomer från dem också och få plats med amaryllisarna som nu är intagna för vintern. Och så har jag planterat om fredskallan och kaffeplantan. Det får räcka för idag.

Ögonblick om hösten

En självsådd viol blommar bland nedfallna syrenlöv. Egentligen borde man köpa violer i blandade färger och dutta ut lite här och var i trädgården, så kan de korsa sig hur de vill, och fröså sig här och där. De brukar ha en förmåga att dyka upp på de mest oväntade ställen.

Jag tog vara på en del självsådda småplantor i violkrukan och satte dem i den blå rabatten. Vi får väl se om de tar sig. De var väldigt små och stod väldigt tätt och jag lade, i ärlighetens namn, inte alltför stor energi på dem, utan tryckte ner små tussar här och där.

Granhäck!

Så var den då äntligen planterad, granhäcken. 100 små plantor som jag, utan att skämmas, dragit upp ur dikena i övre byn. De kör ändå över allt med maskin med jämna mellanrum för att få bort dem. Det har varit tungt, trungt och en evig tid har det tagit. På övre delen av tomten är det lättgrävd sandjord, men där granhäcken står har det tidigare varit en åkerplätt, och där är det lerjord. Lerjorden är nu uppblandad med barkmull, gödslad torv, hästskit, löv, kaninpluttar och jord (mycket genomsläpplig sådan) från Tuna Hästbergs gruva (vi köpte ett lass förra året och till granhäcken gick det sista) och jag hoppas att det ska smaka de små plantorna väl så att de växer raskt, tätt och frodigt.

Jag läste något inlägg på Allt om trädgårds forum där en man berättade att hans granhäck på sju år nått fullhöjd – om det var två meter eller en och åttio – och knappt gick att se igenom. Min häck ska släppas till två meters höjd och en meters bredd. Eftersom huset ligger högt, kommer den inte att skymma någon utsikt för oss, men den kommer att ge in-/utsynsskydd när man är intill den, rumskänsla, vindskydd och sänka zonen så att jag kan ha lite mer varierat med växter. Innanför ska det, som sagt, byggas ett woodland med slingrande gångar där man inte kan se "runt hörnet".

Längs hela häcken har jag strött ut Scilla sibericafrön som min ömma moder skickat mig i stort antal. Det lär ju ta sin tid innan de blommar, men även en tusenmilaväg börjar med ett steg. Jag har också planterat något trettiotal pärlhyacintlökar, som jag hade sparade sedan i våras. Det är de lite ljusare blå. Jag tycker att de är så vackra. Sedan tidigare finns vanliga blå pärlhyacinter - och lite annat smått och gott som råkade slinka med – som jag fått av Pappa, planterade längs staketet. Det tar några år innan granhäcken skymmer dem – de hamnar ju bakom den – och till dess hoppas jag att lökarna vandrat ut under staketet och bildat en matta – åtminstone en gles – av vårlökar som kan skådas utifrån, från vägen.

Fjärde kretsen

Jag drabbades av någon slags vansinne och beställde fem sorters rosa tulpaner att ha i min vit-rosa framsidesrabatt. Jag är rädd att det kommer att se tämligen hysteriskt ut, ha ha, den är ju inte så stor. Men förhoppningsvis så sprids blomingen ut ordentligt, så att det inte blir för mycket på en gång.

Hemisphere

Florosa

Libestar

Chinatown

Flaming Purissima

Fråga mig inte varför jag har beställt både 'Hemisphere' och 'Flaming Purissima'. De ser ju likadana ut. Åtminstone på bild.

(Gah! Formateringen här lever verkligen ett helt eget liv, totalt oberoende av vad jag försöker få till med mycken möda och stort besvär)

Äntligen!

Nu är alla Eurobulblökarna i jorden, tro det eller ej! Sista rycket bestod av:

• Ännu fler (50 närmare bestämt) vanliga Chionodoxa forbesii, vårstjärnor, under häggen.
  
  

• 20 Fritillaria meleagris, kungsängsliljor, på prov, också under häggen. Det är lite fuktigt där nere och det lär de ju gilla.
  
  
• Tre sorters violtulpan, den vanliga Tulipa humilis, en med lite starkare färg Tulipa humilis violacea samt en med svart botten, Tulipa humilis 'Black Base'. De står också där nere i den fuktigare delen, det låter ju som om det vill ha det så på namnet. (Här den vanliga arten)

• Ytterligare 20 vårstjärnor, Chionodoxa luciliae, i blandade färger invid granhäcken.

Nä, inga rariteter här inte. Nu i början får det bli vanliga, tåliga sorter som sprider sig lätt och som förhoppningsvis ska bilda mattor så småningom. Och så provar jag med mindre förpackningar för att se vad som går bra här och vilka som blir fina i verkligheten och inte bara på katalogbild.

Rucola

Jag trodde att det hette 'ruccola'. Det verkar som det heter 'rucola'. Men säker är jag inte. Hur som helst...

Jag satte två sorters rucola i försomras. Den ena var rätt tidig, men blev äten på av något (jordloppor säger svägerskan; det må så vara), gick tidigt i blom och skänkte föga glädje till hushållet. Den andra var rätt sen, blev aningen äten i början men inte sedan, den blev rätt liten men lever än. Trots ett flertal frostknäppar är det bara att gå ut och hämta en planta och hacka ner i pastan. Nu har jag kollat vilken sort det är och det är Diplotaxis tenuifolia vildruccola/italiensk rucola/sandsenap, en flerårig växt som kan odlas inomhus året runt, enligt fröpåsen. Vanlig rucola heter Eruca sativa, har jag nu kollat upp, det var den som jordlopporna åt upp och som gick i blom så snabbt. I alla fall här. I alla fall i år.

Änglavakt

Mitt livs första trädgårdsprydnad. Jag gav 75 kronor för den på Bäsna trädgård. Jag tyckte att den såg tillräckligt grov och nött ut. Jag hoppas att det växer lite mossa på den.

Bäsna trädgård

Jag åkte till Bäsna trädgård för att reklamera mitt pärlhagtorn, Crataegus x mordensis ’Toba’ som dött. Ja, i alla fall har själva ’Toba’-delen dött. Crataegusdelen i botten lever och skjuter skott allra längst nere.

Det var sannerligen det mest okomplicerade jag någonsin varit med om. Den gode Kjellåke sa omedelbart att jag naturligtvis skulle få ett nytt träd, eller tillgodokvitto, han förklarade hur jag skulle göra om jag ville göra träd av grundstammen och frågade inte ens efter kvitto. Än mindre uppmanades jag gräva upp trädeländet och komma och visa upp det.

- Kommer du ihåg vad det kostade? frågade han.
- Jo, jag har ju kvittot här sa jag.
- Jaha!? Har du det!?

Det var aldrig någon som tittade på kvittot, mer än jag själv när jag skulle tala om vad jag betalat för trädet.

Jag köpte några perenner för halva priset. Två smalbladig lungört, Pulmonaria angustifolia ’Azurea’, två vit sockblomma, Epimedium youngianum ’Niveum’ och en turkisk julros, Helleborus orientalis ’Yellow Lady’. Jag uppfattade den som vanlig vit, när jag köpte den, men vid närmare betraktelse av den lilla lappen så såg jag att den faktiskt ska bli ljusgul, vilket sortnamnet – som jag av någon anledning inte lade märke till - också antyder. Nå ja!

Lungört får man aldrig för mycket av, tror jag. Åtminstone känns det inte så på vårarna. Och sockblomma är ju en favorit, även om jag själv bara haft den gula förut.

Röd solhatt, vit form. Echinacea purpurea 'Alba'

Icke planenligt

Ganska ofta blir rabatterna inte som man tänkt sig. Det här är en variant.

Röksvamp en masse

Hönshuset

Älsklingen har ordnat en karl som ska komma i nästa månad och fixa hönshuset. Han har hjälpt flera andra i byn med timmerjobb. Jorden har legat an mot timret längst ner, så det har murknat och huset har förskjutits lite, vilket man nog kan ana på bilden. Tack snälla staten för rotavdraget!

Med det klart är det fritt fram att skaffa höns och ankor. Älsklingen har rensat ut och kalkat väggarna där inne. Han har fixat begagnade värpreden, ett gammalt badkar som vi ska gräva ner som ankdamm (till att börja med i alla fall), värmelampa och ett ankhus att ha på gården. Han har rätt bra koll på hur han vill ha hönsgården också.

Helt klart är att vi ska ha Hedemorahöns. Om det blir svensk gul anka, svensk blå eller blekingeanka vet vi däremot inte än.

Kanadensisk pimpinell

Ja, man kan ju inte direkt påstå att den är vacker, den kanadensiska pimpinellen, men det är något med den som jag gillar. De vita tufserufsarna står fint mot det faluröda.

Den blir nog ännu bättre när resten i rabatten har vuxit upp och vuxit ihop lite mer.

Idag lyckades jag äntligen få druvflädern i jorden. Jag grävde upp lite mer runt den gruppen (skogsolvon, kornell 'Elegantissima' och druvflädern) och planterade dryga tjugotalet frösådda gaillardior, 'Arizona Sun' och 'Golden Goblin'. Vi får väl se om de klarar sig över vintern.

En annan dag

Jag skulle ju gräva ner granhäcken idag!

:(

Ibland vill livet annat.

Efter jouren

Helgens enda lediga dag, efter en femtontimmarsjour med bara några timmars sömn efteråt, orkade jag inte så mycket mer än att rensa ogräs och plantera några frösådda plantor: ett flertal alpaster (Aster alpinus) i blå rabatten, en pimpinell (Sanguisorba), vars etikett förkommit, som jag satte i verandarabatten samt ett antal röd solhatt/röd rudbeckia (Echinacea purpurea) i den rosavita rabatten på framsidan.

Jag var så himla nöjd med en kombination i verandarabatten, men den lät sig inte riktigt fångas på bild. Den består av rosen ’Stanwell Perpetual’ (som här snarast ser vit ut), alunroten ’Plum Pudding’ (Heuchera), rosenmynta (Calamintha grandiflora) och bisamskära/spindelskära (Jurinea arachnoidea). Rosens blekrosa, rosenmyntans rosa och spindelskärans lila borstar stod bra mot ’Plum Puddings’ mörka, rödlila blad och rosa vippor.

Spindelskära

Pseudoblomning

Rosenpionens höljeblad (ellervareheter) är så röda att på håll ser det nästan ut som den blommar. Jag har rosenpionfrön, om någon vill ha. De är lätta att så.

Nää!

Tanken var ju god, det tycker jag fortfarande. Men resultatet blev ju allt annat än lyckat. I den stora rundeln runt flaggstången sådde jag i år blåklint, kornvallmo, prästkrage, korn, speltvete, skruvlosta och några andra anuella gräs. Det blev inte bra.

Osedvanligt misslyckad rabatt. Den ser dessutom
betydligt mindre ut än i verkligheten på denna bild.

Prästkragarna kom aldrig upp - i alla fall gick de aldrig i blom. Blåklinten blev helt dominerande. Vallmon, de flesta, för låg. Och gräset syns liksom inte. Dessutom är skatorna där hela tiden och rycker korn och stökar till hela rabatten så att den ser alldeles spretig ut.

Förra året hade jag blåklint, ringblommor och krasse. I mitten hade jag satt småblommiga vita och röd-brun-orange solrosor, men de kom aldrig upp. Det blev inte alls så tokigt. Såpass bra, faktiskt, att folk stannade och tittade på rabatten då de gick förbi. I år har jag då inte sett någon stanna. Nå ja, bättre lycka nästa år!

Blåklint och kornvallmo - och en del annat som inte syns

Fast var ska jag ha nästa år? Det måste ju vara något tämligen lättodlat och säkert. Jag hade en fundering på solrosor. Inte för att jag egentligen är så överdrivet förtjust i solrosor, men för att det kunde se häftigt ut med en såpass stor rabatt där solrosorna alla vänder ansiktet mot solen, och för att det skulle vara häftigt med så mycket frö till småfåglarna. Kanske en krans med snokört längst ut, för de drar till sig så mycket bin och humlor. Njae, jag vet inte. Men jag har ju ett tag på mig att fundera.

Lusthus

På husets baksida (norr) och åt öster så sluttar marken. På baksidan blidar slänten en bra pulkabacke för små barn. På östsidan ligger syrenhäcken i nivå med huset, och bakom häcken sluttar det ut mot den lilla gräsbevuxna vägen. Men åt nordost sluttar det ner mot… tja, oanvändbar mark, skulle jag vilja påstå. Där har vi nu börjat tippa all grässvål, all sand och allt annat som blir över när vi gräver ut för häckar, träd, buskar och rabatter. Utfyllnaden kommer så småningom att bli stor nog för ett lusthus. Utsikten är väl kanske inte så där helt fantastisk, med carporten åt norr och hus och trädgård åt väst. Men åt söder ligger syrenhäcken och österut ligger en hästhage, följt av ett fält och i fonden skogsbrynet.

För att de ska funka stilmässigt med huset, så tror jag att det krävs ett falurött eller vitt lusthus, och då väljer jag ett vitt. Ett sådant här, kanske, från Tolsta fritid

Jag får väl plantera buskar, träd eller höga perenner som skymmer den mindre vackra utsikten. Eller sätta i färgade glasrutor åt det hållet. Jag är, i sanningens namn, rätt svag för blyinfattat färgat glas och det ljus det ger.

Jag har hela tiden haft drömmar om några gamla stolar, ett gammalt bord och ett skåp med udda snapsglas och några karaffer med hemkryddat brännvin. I det här lusthuset är det fast inredning. Det utnyttjar utrymmet bättre, förvisso. Men det primära syftet är ju inte att knö in mesta möjliga antal personer, utan att kunna sitta där ensam eller med Älsklingen och se ut över nejden eller läsa en bok och dricka en kopp kaffe eller ett glas calvados.

Jag vill ha många mjuka kuddar, vackra plädar, en ljuskrona med mycket tingeltangel, ljuslyktor och en vas med doftande blommor.

Nå ja, det är år kvar innan det kan bli aktuellt. Men drömma kan man ju alltid.

%&¤$§£#%#¤!!!

Blä, jag blir galen! Det är något med min dator och Eurobulb som inte funkar. Det har varit så hela sommaren. Det funkar från Älsklingens jobb och jag har ju svårt att tänka mig att ett sådant stort internetföretag inte skulle ha åtgärdat en defekt hemsida på flera månader, mitt i högsäsong. Jag kan göra max tre klick, sedan är det stopp. Och så får jag vänta och försöka igen senare och då går det vanligtvis att klicka fram ytterligare en till tre sidor. Det går lite bättre sedan jag började öppna varje sida i ny flik. Innan hängde det sig helt och hållet.

Nåväl, jag håller alltså på med höstens beställning av vårblommande lökar. Jag har kommit halvvägs, ungefär. Crocus, Scilla, Chionodoxa, Fritillaria och en del tulpaner har jag hunnit igenom. Men helst vill man ju kunna sitta och klicka runt alldeles ohämmat. I synnerhet när det gäller tulpanerna, där man vill drömma ihop kombinationer ur de olika grupperna, och behöver kunna kolla runt Hur såg den ut, nu igen? Hur hög var den där, nu då? Var den medel- eller senblommande? Vad hette den nu då?

Grävt för gran

Jodå, nog är det färdiggrävt för granhäcken. Ja, alltså... grässvålen är borta. Det är det tyngsta jobbet. Naturligtvis ska jag jordförbättra och plantera granplantorna också, och det kommer - förvisso - att kräva mer grävning. Eftersom jag varit sjuk sedan i söndags och sjukskriven från idag, har jag inte orkat fortsätta denna vecka. Det blir nog tid för det med.

När jag pratar om häcken så gör jag det oftast i 7:e-delar. Detta för att staketet utanför består av sju sektioner fästa vid stora stenstolpar. Varje 7:e-del ska berikas med en säck gödslad torv, en säck barkmull och en skottkärra stallgödsel, hade jag tänkt.

Sedan gäller det att vårda häcken ömt. Välskötta, täta, fint klippta granhäckar är nog de vackraste häckar jag vet. Och vanskötta, förvuxna är förmodligen det fulaste.

Jag planerar att släppa häcken till 1,80-2 meter. Den ska få bli ungefär 1 meter bred. Jag tänker ta hjälp med klippningen, i alla fall i början.

Tomten kommer sedan att ramas in så här:

Norr - stor gran, granhäck, carportens öppna kortsida
Öster - carportens långsida, en kort bit uppvuxen syrenhäck, uthuset
Söder - korta biten av uthuset som är byggt i vinkel, grannens syrenhäck
Väster - ovan grinden: syrenhäck, nedom grinden: stor björk, ett blandat buskage, stor gran

Låter det rörigt? Jag tror att det kan bli bra. Med detta hoppas jag på ett bättre mikorklimat och en sänkning från zon V till zon III-IV.

Stjärnflocka och rosa näva funkar bra ihop.

Grävt

Jag tog mig i kragen och grävde lite till för granhäcken. Nu är grässvålen borta på 4/7 av av de 20-23 metrarna. Jag vet inte varför det tar emot så. Jag brukar normalt vara outtröttlig när jag gräver.

Matjorden når, till min förvåning, betydligt djupare där nere vid nedre staketet, där granhäcken ska stå, än där jag tidigare grävt. Mina misstankar om att det tidigare varit åkermark bekräftades av Älsklingen, som håller på att läsa in sig på byns historia och har bra koll på både det ena och det andra. Jag räknar med att det kommer att räcka med att jordförbättra och att jag inte kommer behöva forsla bort en massa sand.

Överbliven grässvål, sand, jord och annat tippar vi annars i en slänt, ner till ett lägre parti, som i nuläget i princip är oanvändbart. Jag hoppas att bygga ut tomten - det som känns som tomten - så att vi så småningom kan placera ett litet lusthus där.

Pionfluff

En av de få befintliga växterna då vi flyttade in var denna pion

Ode till en trädgård som en gång fanns

Smaken är bekant som baken.

Jag antar att många tyckte att min lilla trädgård i Västerhaninge var rörig. Nästan alla trodde också att det var ett fasligt sjå att sköta den. Det var det inte. En uppvuxen trädgård med perenner, buskar och träd kräver mindre skötsel än en gräsmatta.

När vi var till Stockholm här om helgen för att hälsa på Pappa och Mommi, åkte vi förbi vår gamla lägenhet och lilla trädgården. Där var rent. Helt rent. Det fann inte en enda växt kvar. Allt bortgrävt och nedhugget, till och med klätterhortensian och enarna nere i hörnet. Kvar var lite plattplatt gräsmatta. Det stod inte ens en blompotta på altanen. Däremot någon modern möbel i svart och stål, eller nått. Vi hade en trähammock med mjuka kuddar.

Detta var en gång min trädgård:

Framsidan tidigt på sommaren då de engelsk vallmo dominerade

Här är den tillsammans med nyutsprungna blad av gul sockblomma


Framsidan längre fram på sommaren. Där blommar fetknopp, prickklocka, rosorna Ghislaine de Féligonde, Alchymist och Abraham Darby, liten fingerborgsblomma, vanlig aprikos fingerborgsblomma, mattram med gulgröna blad, gul nunneört mm. Innanför framsidesrabatten låg en liten skuggig uteplats där det var skönt och sitta när det var hett. Den ramades in av klätterhortensian och bergbambun, som när vi flyttade var manshög. Klätterhortensian doftade underbart när den blommade och humlorna surrade där. Bambun rasslade mjukt i vinden och bjöd på grönt om vintern

Dagliljan ’Bonanza’ tillsammans med en gul lilja och rosen Ghislaine de Féligonde


Bronsrodgersia med bambun bakom och hasselört vid fötterna


Några olika hostor, vit hässleklocka och så bambun bakom


Baksidan mot grannen och den lilla stigen mellan våra tomter



På våren blommade guldazalean och det doftade helt underbart


Då blommade också krokus…


och ormöga…


och violtulpaner och förgätmigej…

och på försommaren blommade saxifragan


Guldazalean på sommaren, mot enarna


Ett variegerat gräs som jag fått av min mamma och som jag tycker mycket om


En av luktpionerna


Praktbetonika, pionen och bellis

Favoritrosen Celestial med åkervädd och gul nunneört – som egentligen inte alls skulle stå där - vid fötterna

På sensommaren blommade buddlejorna och de var fulla av fjärilar

På hösten såg guldazalean ut så här


Skenkamelian (Stewartia rostrata) i höstsolen mot verandan


Skenkamelian och den lilla katsuran (Cercidiphyllum japonicum)

Framsidan på vintern, klätterhortensian snötyngd mot väggen och bambuns gröna blad


och baksidan



Detta får bli mitt avsked, till en liten, liten trädgård, som en gång fanns.