Trädmarodörer!

I våras, när grannen ställde sig och sågade ner sin fina stora gamla ek* medan jag stod i köksfönstret och fällde bittra tårar, lovade jag att för varje träd de sågar ner i byn, så ska jag plantera två nya.

Vid det här laget har jag en del att göra, kan jag säga.

Först måste jag köpa ett nytt pärlhagtorn, eftersom det jag planterade förra året behagade tacka för sig.

Nere vid granhäcken ska det ner en näverhägg, en pärlrönn och en ullungrönn. Till att börja med.

Jag tycker att vi ska ha ett vinteräpple, eftersom de två befintliga aplarna är så tidiga. Vi får väl se om jag kan övertala älsklingen till det. Egentligen borde vi ha ett päron också.

Då skulle vi vara uppe i fem. Pärlhagtornet räknas inte. Jag har en katsura som ska planteras ut och två maackior och tre amerikanska strimlönnar på tillväxt. De tre strimlönnarna ska planteras i en liten grupp. Förmodligen kommer jag endast plantera den ena av maackiorna.

Då är vi uppe i tio. Ja, det är väl ungefär så att de skulle täcka vad de sågat ner på knappt ett år. Idioter!

Tur att jag har planer på fler träd, så att jag har lite att fylla på med när de sätter igång igen. Bland annat ska jag ha en dunge med uppstammade häggmisplar (jag har inte bestämt exakt vilken sort än) och ett glanskörsbär. Som minimum. Älsklingen skulle nog vilja ha en ask, det är hans älsklingsträd. Och så får vi väl se vad jag får upp när jag sätter igång och sår.

Det jag har svårast att stå ut med här på landet, är att allt som växer ska huggas ner, kapas av, stympas och jämnas med marken och vilda djur är till för att skjutas eller snaras. Punkt.

Bah, jag tror att mina skånska gener är väldigt påslagna när det gäller synen på trädgård.



* Men hur kan man ställa sig och såga ner en stor fin gammal ek här uppe?