Förra veckan fick vi så äntligen syrenhäcken i jorden. Initialt var jag inställd på en vit, men då grannen sågade ner en stor, fin, välvuxen ek (på dessa breddgrader!!!) samt en stor, fin björk, konstaterade jag att det nog var bäst med en vanlig lila, som ju är betydligt mer starkväxande.
- För varje träd grannarna hugger ner, ska jag plantera två nya
sa jag ilsket till Älsklingen. Och så säger jag fortfarande.
Idag har pärlhagtornen, Nevadan och de två rosenkvitten kommit i jorden. Jag har också insett att jag har satt buskarna i den röd-vita gruppen för tätt, och har börjat gräva för att sprida ut dem lite mer. Jag har bestämt mig för att plantera dit de två kvarvarande blodkornellplantorna också.
Efter att Far har avrått mig å det bestämdaste från att sätta revsuga som marktäckare i syrenhäcken, eftersom den invaderar gräsmattan oåterkalleligt och bildar en mörk, småbladig matta (som jag hade den på förra stället var det dock inga större problem att hålla den i schack) så har jag bestämt mig för smultron. Syrenhäcken ramar ju in köksträdgården, så det kan passa tycker jag. De första åren kommer där garanterat vara soligt och det är härligt för ungarna att kunna gå och snaska. Och plantorna är gratis. Bättre att lägga pengarna på träd och buskar i nuläget. Jag fick en ofantlig massa scillafrön av Mor, som jag tog rätt på igår. Ska försöka plantera dem imorgon. De ska också ner i syrenhäcken, så småningom, är det tänkt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar