Hade någon sagt till mig för tio år sedan – eller fem, för all del – att jag skulle komma att inhandla två snöbär och tre berberis, så hade jag väl svimmat. Och inte är det några spännande hybrider heller, utan alldeles vanliga snöbär Symphoricarpus albus, två vanliga häckberberis Berberis thunbergii och en rödbladig, ’Atropurpurea’. Mindre upphetsande kan man väl knappast tänka sig.
Tanken är att jag ska ha dem tillsammans med mina frösådda blodkorneller, Cornus alba ’Kesselringii’ ganska nära björken där jag behöver något tåligt. Och det är framförallt höst- och vinterfägring jag förväntar mig av arrangemanget. Kornellernas och den rödbladiga berberisens mörka bladutspring mot den vanliga berberisens och snöbärens, kan möjligen bli bra om vårarna, snöbärets blad är rätt söta och både snöbär och berberis har egentligen väldigt söta blommor på sommaren – om man nu går tillräckligt nära för att lägga märke till dem. I synnerhet är de gula berberisbommorna rätt läckra mot de röda bladen på ’Atropurpurea’:n.
Men på hösten räknar jag med att blodkornell och berberis ska SPRAKA, och om vintrarna ska snöbären stå vita mot de röda blodkornellstammarna och framför det berberisens röda små bär.
Och berberisen är taggig och tät och ger gott skydd åt fåglarna.
På rätt plats och i rätt sällskap, kan även den simplaste växt bli spännande.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar